![\"\"](\"http:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor-1024x683.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
S\u00e5 var han d\u00e5 sj\u00e4lv denna Lev Nikol\u00e1jevitj M\u00fdsjkin \u2013 <\/em>furst M\u00fdsjkin? Han m\u00f6tte sin egen m\u00f6rka blick i den dammiga spegeln \u00f6ver byr\u00e5n. Anna trodde det. Det \u00e4r v\u00e4l du Fjodor? \u00c4r det du? \u00c4r inte alla mina karakt\u00e4rer jag? S\u00e5 hade han svarat. Mysjkin och de andra. Ja allihop. Men visst. Han k\u00e4nde sig ofta som den d\u00e4r d\u00e5ren. Och de goda tenderar att v\u00e4cka irritation hos de ofullkomliga. Deras fl\u00e4ckiga inre f\u00e5r tydligare konturer n\u00e4r den goda i k\u00e4rlek och \u00f6mhet ser p\u00e5 dem \u2013 ser in i dem. P\u00e5pekar kanske den goda den fl\u00e4ckigas brister? I sin egen iver att g\u00f6ra gott, och se gott hos alla de m\u00f6ter, driver de p\u00e5 det gr\u00e5a och surluktande samvetet hos den fl\u00e4ckiga. Furst Mysjkin var f\u00f6r dessa egoistiska och sm\u00e5aktiga livssabot\u00f6rer en j\u00e4vla idiot. Och ju mer gott han spydde ur sig, och ju mer naiv han framstod i sin barnslighet, desto mer f\u00f6rhatlig blev han f\u00f6r somliga. S\u00e5 hur mycket furst Mysjkin var han? Eller var han de andra? Mer? Ingen m\u00e4nniska \u00e4r fullkomlig. Som Gud. Ren och klar och ofelbar. Det visste han alltf\u00f6r v\u00e4l. Men Mysjkin ville vara n\u00e4ra Guds hj\u00e4rta. N\u00e4ra ljuset. N\u00e4ra det gudomliga. S\u00e5 or\u00e4ttvist. S\u00e5 or\u00e4ttvist \u00e4r det. Livet. De goda och de egna stampar man p\u00e5. De som v\u00e5gar vara sig sj\u00e4lva helt och fullt.<\/p>\n Han s\u00e5g ut genom f\u00f6nstret. Det regnade. Anna hade varsamt gjort markeringar i det maskinskrivna manuskriptet som l\u00e5g p\u00e5 skrivbordet framf\u00f6r honom. Sm\u00e5 noteringar som: h\u00e4r blir det r\u00f6rigt min \u00e4lskling. Stryka?<\/em> Eller: F\u00f6rst\u00e5r inte h\u00e4r. F\u00f6rtydliga? Borde Nastasia inte agera mer s\u00e5 h\u00e4r \u2026 <\/em>Kommentarerna var f\u00f6rsiktiga och varsamma, hon ville inte trampa honom p\u00e5 t\u00e5rna. Han suckade. Hon hade alltid r\u00e4tt.<\/p>\n Ibland hade han gr\u00e5tit. N\u00e4r han tyckt sig vara Mysjkin s\u00e4rskilt n\u00e4ra \u2013 s\u00e5 n\u00e4ra att han kunde k\u00e4nna hans varma andetag och se hans sorgsna \u00f6gon framf\u00f6r sig. D\u00e5 han k\u00e4nt hans bottenl\u00f6sa f\u00f6rtvivlan \u00f6ver m\u00e4nsklighetens grymhet \u2013 hans of\u00f6rst\u00e5ende inf\u00f6r bristen p\u00e5 medm\u00e4nsklighet. D\u00e5 hade han Fjodor: skaparen, sj\u00e4lv gr\u00e5tit i f\u00f6rtvivlan \u00f6ver livet. Vars hela g\u00e5ta tycktes rymmas i furst Mysjkins inre. S\u00e5 outs\u00e4gligt sorgligt var hans liv. Men ocks\u00e5 s\u00e5 sj\u00e4lvklart. Fjodor hade ofta stannat upp mitt i en mening och n\u00e4stan k\u00e4nt sig upplyst. Som om guds r\u00f6st talade i honom. Som om han fick orden ifr\u00e5n ovan. De var honom givna. Som en g\u00e5va. F\u00f6r n\u00e4r han l\u00e4ste igenom manuskriptet s\u00e5 kunde han se \u2013 det var inte han Fjodor som skrivit. Det var Gud.<\/p>\n Han fr\u00f6s. Den bruna glesstickade ylletr\u00f6jan, som hade f\u00f6r l\u00e5nga \u00e4rmar och var fransig i f\u00e5llen, v\u00e4rmde knappt. \u00d6ver hans kn\u00e4n l\u00e5g en gr\u00e5 tjock yllefilt, men \u00e4nd\u00e5 var h\u00e4nderna iskalla och fingrarna stela. N\u00e4r Anna kommit in med en samovar med hett te, och kysst honom l\u00e4tt \u2013 hade hon kommenterat hans iskalla l\u00e4ppar. Lever du? \u00c4r du d\u00f6d? Kall som ett lik. <\/em>S\u00e5 hade hon sagt medan hon h\u00e4llt upp av teet. D\u00f6d? Nej, inte \u00e4n.\u00a0 Hans varma hj\u00e4rta kunde ingen kyla bita.<\/p>\n Men hur mycket kyla kan en m\u00e4nniska t\u00e5la? Det \u00e4r f\u00f6rf\u00e4rligt att t\u00e4nka p\u00e5 \u2013 hur mycket en m\u00e4nniska som furst Mysjkin kan ta emot. Hur mycket vrede, hat och illvilja som kan tynga hans axlar. Och varf\u00f6r? \u00c4r inte k\u00e4nslan av att vara or\u00e4ttvist behandlad den renaste och klaraste av alla of\u00f6rr\u00e4tter? Den fick bara ljuset att lysa \u00e4nnu klarare. Och i Mysjkin sa Gud: led dem r\u00e4tt. Led dem r\u00e4tt. Men s\u00e5 f\u00f6rbannat det sved. Och det var i furstens rena hj\u00e4rta sorgen rann, som en r\u00e4nnil av tung och febrig sm\u00e4rta. Jag \u00e4r ocks\u00e5 djupt \u00e4lskad. De ser min k\u00e4rlek och m\u00f6ter mig med k\u00e4rlek. Gl\u00f6m inte det.<\/em><\/p>\n Han stirrade in i vaxljusets h\u00f6ga l\u00e5ga. Stirrade tills t\u00e5rarna fyllde \u00f6gonen och gjorde synen dimmig. S\u00e5 f\u00f6rde han handen mot munnen och torkade bort lite saliv som s\u00f6kt sig ut i hans torrflagiga mungipa. Vad var det f\u00f6r fel p\u00e5 m\u00e4nniskor? Varf\u00f6r var viljan att g\u00f6ra illa starkare \u00e4n att g\u00f6ra gott? Sj\u00e4lv bad han Gud dagligen om beskydd mot illvilja. Och fr\u00e5n de laster som drog ner hans sj\u00e4l i sj\u00e4lv\u00f6mkan och \u00e5ngest. S\u00e5 klart. Det \u00e4r sv\u00e5rt att vara m\u00e4nniska. Men hur lastfylld han \u00e4n var s\u00e5 ville han g\u00f6ra gott. Elak hade han aldrig varit. I illvilja och elakheter bor r\u00e4dslor och l\u00f6gner som f\u00f6rblindar och f\u00f6rg\u00f6r. Han skrattade till i tystnaden. F\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver det pl\u00f6tsliga ljudet som undslapp honom. B\u00f6jde sig \u00f6ver papperet som darrade i hans frusna grepp. Vad hade hon skrivit h\u00e4r? Han plirade mot Annas snirkliga ord i marginalen: Furst Mysjkin \u00c4R irriterande. Han f\u00f6rs\u00f6ker \u00e4lska tv\u00e5 kvinnor samtidigt. Det \u00e4r d\u00f6mt att misslyckas och det \u00e4r f\u00f6rnedrande hur han l\u00e5ter sig trampas p\u00e5. Jag vill skrika: st\u00e5 upp f\u00f6r dig sj\u00e4lv min k\u00e4re Mysjkin! <\/em><\/p>\n Regnet hade upph\u00f6rt. Utanf\u00f6r f\u00f6nstret skymtade tr\u00e4dg\u00e5rden, v\u00e5t och gl\u00e4nsande. Det bl\u00e5ste inte, tr\u00e4den stod or\u00f6rliga och verkade n\u00e4stan m\u00e4rkligt stilla. Han naglade fast n\u00e5gra l\u00f6v med blicken: r\u00f6rde de p\u00e5 sig alls? N\u00e4, inte en krusning, inte en r\u00f6relse. Stilla som ett fotografi. Som en tavla. Han drog filten l\u00e4ngre upp p\u00e5 benen och huttrade till. Allt var i stillhet. Allt var som f\u00e5ngat i ett \u00f6gonblick som blev till en evighet. H\u00e4r satt han nu, han Fjodor Dostojevskij. F\u00f6rfattare och f\u00f6rlorare. K\u00e4nnare av alla de k\u00e4nslor som av Gud givits m\u00e4nniskan att k\u00e4nna. S\u00e5 sorgsen denna dag. B\u00f6rjade han bli gammal? Sentimental? Han var i alla fall i gott s\u00e4llskap. Han kunde f\u00f6rnimma furst Mysjkins fasta varma hand p\u00e5 sin axel. Hur han stod bakom Fjodor och n\u00e4stan log. I samf\u00f6rst\u00e5nd. T\u00e4nk p\u00e5 att jag endast \u00e4r en m\u00e4nniska. <\/em><\/p>\n Han drog ut stolen, reste p\u00e5 sig och gick fram till kaminen. \u00d6ppnade luckan, la in mer ved och l\u00e4t hettan sl\u00e5 emot ansiktet. Finns det rakt igenom goda m\u00e4nniskor? Anna hade best\u00e4mt sagt nej. Vi kan bara str\u00e4va efter perfektion. Men ingen kommer n\u00e5gonsin att n\u00e5 dit. M\u00e4nniskan kan aldrig bli kvitt sin b\u00f6rda. Det m\u00e4nskliga oket av laster och bekymmer. <\/em>Sj\u00e4lv var han mer os\u00e4ker. Den m\u00e4nskliga viljan kan nog forma oss mer \u00e4n vi tror. Han st\u00e4ngde kaminluckan och satte sig \u00e5ter i stolen. Men man m\u00e5ste vara vaken och inte inbilsk. Vaken inf\u00f6r de potentiella f\u00e4llorna och f\u00f6rberedd likt en soldat i krig. P\u00e5 farorna som lurar. Mysjkin var inte rustad f\u00f6r denna v\u00e4rld: \u00a0d\u00e4r andras nycker och elakhet s\u00e5 l\u00e4tt kunde bringa honom ur fattning.<\/p>\n Han hade suttit i sitt arbetsrum flera dagar i str\u00e4ck och stirrat p\u00e5 manuskriptet som skulle publiceras i Russkij Vestnik. Tidigt varje morgon efter en l\u00e4ttare frukost hade han satt sig till r\u00e4tta med tanken att bearbeta texten. Men nu tycktes tankarna f\u00f6ra honom p\u00e5 st\u00e4ndiga avv\u00e4gar. Kanske skulle han be Anna i alla fall. \u00a0Att \u00e4ndra utifr\u00e5n sina noteringar. Han stirrade ut genom det lilla f\u00f6nstret. Denna morgon sken en blek sol genom diset och fick morgondaggen i stockrosorna att glittra.<\/p>\n Furst Mysjkin var alltigenom god. Ju mer han t\u00e4nkte p\u00e5 det desto mer klart blev det. Han var Fjodors r\u00e4ttesn\u00f6re, m\u00e5let f\u00f6r hans str\u00e4van. Men ocks\u00e5 en r\u00e4ddning. Det goda m\u00e5ste f\u00e5 vinna. Han stod inte ut med tanken p\u00e5 det motsatta. Att de giriga, f\u00e5f\u00e4nga och skadelystna skulle segra.<\/p>\n Titeln var klar: Furst M\u00fdsjkin. <\/em>Men nu tycktes den honom lam, ja intets\u00e4gande och trist. Han h\u00e4llde upp av det rykande teet ur samovaren och sl\u00f6t h\u00e4nderna runt koppen f\u00f6r att v\u00e4rma sig. Borde han g\u00e5 en promenad? Han m\u00e5ste ha en ny titel. Anna hade f\u00f6reslagit Idioten. <\/em>Han hade inte velat erk\u00e4nna det d\u00e5, men den var lysande. Rapp och slagkraftig. Han drog med fingret l\u00e4ngs med det slitna tr\u00e4t i bordskanten. I de sm\u00e5 h\u00e5ligheterna hade smuts samlats. Stj\u00e4rten v\u00e4rkte mot stolen, blev han sittande h\u00e4r mer skulle bakdelen bli platt som en tr\u00e4planka. Hur kunde han frysa s\u00e5 mycket? Solen br\u00f6t igenom morgondimman och bildade prismor mot f\u00f6nsterglaset.<\/p>\n Han gick sakta l\u00e4ngs med v\u00e4gen. Ensam. Anna hade sett honom ta p\u00e5 sig skor och rock men inte bett om att f\u00e5 g\u00f6ra honom s\u00e4llskap. N\u00e5. Han beh\u00f6vde fundera. Han kunde k\u00e4nna hur hon stod i k\u00f6ksf\u00f6nstret och spanade efter honom: s\u00e4kert bekymrad. Han tog den vanliga sv\u00e4ngen. Det var s\u00f6ndag morgon och inte en m\u00e4nniska syntes till.<\/p>\n En dag skulle han vara d\u00f6d. D\u00f6d och begraven och hans ande \u00e5ter s\u00e4nd till Gud. Tanken gjorde honom lugn. Gott s\u00e5. Han hade slitit nog. Det v\u00e4rkte i de stela lederna och en ilsken sm\u00e4rta tuggade p\u00e5 hans l\u00e4ndrygg. Men det var sk\u00f6nt att r\u00f6ra p\u00e5 sig. Och Anna hade verkligen f\u00e5tt honom att leva upp. Utan henne vore han f\u00f6rlorad till de lockelser som han s\u00e5 l\u00e4nge haft sv\u00e5rt att st\u00e5 emot.<\/p>\n Beh\u00f6vde furst Musjkin andra f\u00f6r att orka vara godheten sj\u00e4lv? Nej han gick snarare emot alla andra. Kan vi inte leda oss sj\u00e4lva med hj\u00e4lp av Gud? \u00c4r det svaghet? Svaghet och brist p\u00e5 gudskraft. Var han sj\u00e4lv svag i anden? Magen kn\u00f6t sig. Han m\u00e5ste k\u00e4mpa h\u00e5rdare. Skriva mer intensivt. Inte l\u00e5ta sig hindras. Oviktiga saker och rent trams som l\u00e5g i v\u00e4gen. Fjodor str\u00e4ckte p\u00e5 sig och grimaserade l\u00e4tt av sm\u00e4rtan. Och s\u00e5 v\u00e4nde han hem\u00e5t, med f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt raska steg.<\/p>\n N\u00e4r m\u00f6rkret la sig utanf\u00f6r f\u00f6nstret satt han med b\u00f6jd rygg \u00f6ver skrivbordet, d\u00e4r papper l\u00e5g utspridda som en vit duk av text. Anna hade precis st\u00e4llt in en tallrik med uppskuret k\u00f6tt, potatis och lite betor. Ett glas vin hade han ocks\u00e5 f\u00e5tt \u2013 om \u00e4n motvilligt fr\u00e5n Annas sida. Nu h\u00f6rdes hennes st\u00f6k och b\u00f6k fr\u00e5n k\u00f6ket och det doftade gott av pajen som gr\u00e4ddades i ugnen. Ibland h\u00f6rde han henne sjunga f\u00f6r Sophia. Deras lilla nyf\u00f6dda dotter. Hon som f\u00e5tt namn efter den gudomliga visheten. Han l\u00e4ste och str\u00f6k, la till och \u00e4ndrade. Skrev korta svar p\u00e5 Annas anteckningar. Knuten i magen hade visst f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n Vem skriver du till? <\/em>R\u00f6sten kom till honom s\u00e5 pl\u00f6tsligt som fr\u00e5n ingenstans att han blev tvungen att s\u00e4tta sig upp och lystra. Vem skriver jag till? S\u00e5 tittade han ner p\u00e5 sina f\u00e5riga och nariga h\u00e4nder. \u201dTill mitt inre barn\u201d. sa han h\u00f6gt till r\u00f6sten som s\u00e5 tv\u00e4rt avbrutit hans arbete. Till alla de m\u00e4nniskor som brottas med livet. Som inte vet hur de ska vara m\u00e4nniska. Vars sj\u00e4lar tycks sl\u00e5 sig fram i t\u00f6rnen och vilda sn\u00e5r. S\u00e5 drog han till med, n\u00e4stan viskande: \u201d \u2026 \u00e5h du m\u00e4nniska i framtiden. Kanske l\u00e4ser du i en avl\u00e4gsen tid mina ord, de som jag f\u00e5tt till mig i g\u00e5va av den himmelska fadern. Till dig vill jag s\u00e4ga: jag finns med dig i varje steg och i varje motg\u00e5ng. Det \u00e4r sv\u00e5rt att vara m\u00e4nniska. Sv\u00e5rt att vara en alltigenom god m\u00e4nniska. Men det g\u00e5r. Det g\u00e5r.\u201d<\/p>\n \u201dVad \u00e4r det du sitter och pratar om alldeles f\u00f6r dig sj\u00e4lv, min \u00e4lskling?\u201d Anna sm\u00f6g tyst in, med bebisen p\u00e5 h\u00f6ften, och st\u00e4llde en tallrik med nygr\u00e4ddad paj p\u00e5 sidobordet. Kysste honom p\u00e5 kinden och log. \u201dHur g\u00e5r det f\u00f6r v\u00e5r hj\u00e4lte?\u201d sa hon. \u201dVem menar du? Mig eller idioten?\u201d Han gjorde tecken \u00e5t henne att skicka tallriken. \u201dDu kommer alltid vara min hj\u00e4lte. \u00c4t nu. Och kom och l\u00e4gg dig snart.\u201d<\/p>\n N\u00e4r han vid midnatt l\u00e4mnade det redigerade manuskriptet i en prydlig h\u00f6g p\u00e5 k\u00f6ksbordet, till Anna att skriva rent morgonen d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5 blev han st\u00e5ende l\u00e4nge i f\u00f6nstret. En enorm fullm\u00e5ne steg \u00f6ver tr\u00e4dtopparna och la sig i vila en stund innan det lysande klotet vandrade bort\u00e5t och f\u00f6rsvann utanf\u00f6r hans synf\u00e4lt. S\u00e5 h\u00f6rde han r\u00f6sten igen. Vem lever du f\u00f6r? <\/em><\/p>\n Vem lever jag f\u00f6r? Det vet v\u00e4l inte jag. S\u00e5 tog han bort locket fr\u00e5n pajen, som Anna st\u00e4llt p\u00e5 b\u00e4nken, och tog en rej\u00e4l bit. \u201dVad \u00e4r det f\u00f6r fr\u00e5gor i natten?\u201d muttrade han innan han f\u00f6rsvann in i sovrummet. N\u00e4r han precis skulle till att somna kom orden till honom: Jag lever f\u00f6r sm\u00e4rtan. Varf\u00f6r skulle annars s\u00e5 mycket sm\u00e4rta driva min sj\u00e4l genom livet? <\/em>Han v\u00e4nde p\u00e5 sig, drog t\u00e4cket t\u00e4tare om benen och borrade in sina kalla f\u00f6tter mot Annas varma kropp. Jag lever f\u00f6r att ge liv \u00e5t Mysjkin, Raskolnikov och de andra. Jag \u00e4r deras Gud. Deras kosmos och kraft. <\/em><\/p>\n Och ute i m\u00f6rkret vandrade m\u00e5nen sin givna bana.<\/p>\n Epilog<\/strong><\/p>\n Fjodor Dostojevskij (1821\u20131881) \u00e4r en av v\u00e5r tids allra st\u00f6rsta f\u00f6rfattare. Han har bidragit med flera of\u00f6rgl\u00f6mliga klassiker som st\u00e4ndigt f\u00e5r nya l\u00e4sare. Kanske var han den fr\u00e4mste p\u00e5 att f\u00e5nga sj\u00e4lva essensen av vad det inneb\u00e4r att vara m\u00e4nniska. Gud \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande. D\u00f6den likas\u00e5. Han st\u00e4ller de stora fr\u00e5gorna och g\u00f6r det med brillans. Hans verk \u201dBrott och Straff\u201d, \u201dIdioten\u201d och \u201dBr\u00f6derna Karamazov\u201d b\u00f6r l\u00e4sas av alla de som n\u00e5gon g\u00e5ng grubblat \u00f6ver livet. Som k\u00e4nt sig f\u00f6rbryllad \u00f6ver existensen \u2013 ja \u00f6ver sj\u00e4lva varats tillst\u00e5nd. S\u00e5 l\u00e4s s\u00e4ger jag bara: l\u00e4s<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" S\u00e5 var han d\u00e5 sj\u00e4lv denna Lev Nikol\u00e1jevitj M\u00fdsjkin \u2013 furst M\u00fdsjkin? Han m\u00f6tte sin egen m\u00f6rka blick i den dammiga spegeln \u00f6ver byr\u00e5n. Anna trodde det. Det \u00e4r v\u00e4l du Fjodor? \u00c4r det du? \u00c4r inte alla mina karakt\u00e4rer jag? S\u00e5 hade han svarat. Mysjkin och de andra. Ja allihop. Men visst. Han k\u00e4nde […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":14600,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor.jpg",1200,800,false],"landscape":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor.jpg",1200,800,false],"portraits":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor.jpg",1200,800,false],"thumbnail":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor-200x133.jpg",200,133,true],"medium":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor-450x300.jpg",450,300,true],"large":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor-1024x683.jpg",1024,683,true],"1536x1536":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor.jpg",1200,800,false],"2048x2048":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor.jpg",1200,800,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2023\/12\/Fjodor-272x182.jpg",272,182,true]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"S\u00e5 var han d\u00e5 sj\u00e4lv denna Lev Nikol\u00e1jevitj M\u00fdsjkin \u2013 furst M\u00fdsjkin? Han m\u00f6tte sin egen m\u00f6rka blick i den dammiga spegeln \u00f6ver byr\u00e5n. Anna trodde det. Det \u00e4r v\u00e4l du Fjodor? \u00c4r det du? \u00c4r inte alla mina karakt\u00e4rer jag? S\u00e5 hade han svarat. Mysjkin och de andra. Ja allihop. Men visst. Han k\u00e4nde…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14599"}],"collection":[{"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14599"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14599\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14604,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14599\/revisions\/14604"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/14600"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14599"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=14599"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/staging.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=14599"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}